Det första företaget som jag startade upp gjorde jag ihop med två barndomsvänner. Vi hade många fina idéer, men var helt utan erfarenhet om hur företagsvärlden fungerade. Vi valde att köra på känsla i de flesta fall och agerade som små farbröder och som vi trodde företagsmän i allmänhet agerade. Bland det första som jag minns att vi beslutade oss för att ordna var en konferens i Stockholm. Vi var alla helt övertygade om att det var bland det finaste man kunde göra, att hålla sin konferens i Stockholm, storstaden och huvudstaden. Ingen utav oss hade tidigare varit i Stockholm och på den tiden fanns det inget internet som förenklade bokningen på något sätt. Alla stadsdelar var så klart främmande för oss men vi lyckades på något vis få tag på en rekommenderad lokal för vår första konferens i Stockholm som inte låg längre än några stenkast från Centralen. Och detta till ett rimligt pris. Vad vi då inte visste när vi bokade in oss på vår konferens i Stockholm var att vi skulle komma att hamna på en adress som överhuvudtaget inte fanns och eftersom att vi betalt vår konferens i Stockholm i förhand till ett kontonummer som sedan inte gick att spåra till någon mottagare.
Uppklädda anlände vi med tåget som fraktas oss de drygt 17 timmarna till huvudstaden, trötta men uppspelta satte vi fart mot angiven adress och vi fick leta. Jag minns att Bengt fortsatte att leta trots att vi irrat runt i timtals utan lycka och medan vi gick för en matbit sprang han fortfarande runt och frågade runt efter adressen till vår lokal för vår första konferens i Stockholm. Vi tog in på ett vandrarhem den natten och eftersom att vi inte hade så mycket pengar med oss fick vi göra det bästa av vad vi hade att förhålla oss till – en stor lobby som vi dagen därpå använde som konferensrum. Det blev trots allt en oförglömlig första konferens och vi ses emellanåt på samma vandrarhem då vi alla tre finner luckor i våra arbeten.